Lirrreeen

För 14 dagar sedan så ankom jag till USA och min familj. Tiden går otroligt snabbt, precis som annars.
Känns som jag max har varit här 1 vecka.

Aubrey var fortfarande sjuk, och även Noel stannade hemma. Vilket gör att jag jobbar 11 timmar varje dag utan rast.
De gör mig inget. De slog mig idag att jag är HÄR! Jag hos min familj som jag har längtat efter i ett helt år!!!
Jag gör allt precis som jag gjorde innan!! Har kommit in i rutinerna igen och jag älskar de!!
Aubrey är äldre och han bråkar inte lika mycket med mig som innan, eller är de jag som är mer strikt och inte ger efter. Kanske både och.

Oh well...

Vill inte att detta ska ta slut. Snart står jag väl på flygplatsen och gråter igen..

Idag -
Hände som sagt inte så mycket mer än att Aubrey var sjuk.
Jag lagade mormor pannkakor till frukost, tvättade, lagade lunch, renbäddade barnens sängar, hjälpte Aubrey med läxan, lagade lunch....
Hoppas Aubrey kan bli frisk snart så jag kan få åtminstone 2 h ledigt under dagen, så man kan få lite energi.

---

När vi kollade på en film idag så sjöng dem "you never say goodbye to a friend..." i filmen. Så sa Aubrey på engelska
"klart mig måste säga hejdå till en vän nångång".
Jag förklarade att  dem menade mer att man alltid finns där för varandra.
Då sa han
"ja att man alltid har dem djupt ner i hjärtat".
Jag frågade då om jag var hans vän. Då sa han
"De är klart. Märker du inte de? Du är ju så rolig och snäll".

---

gjorde en liten mindre variant av mormors pannkakor


Aubrey och Noel älskade dem


Aubrey i en konstig ställning


Aubrey och Noel tittar på film


Noel leker med skolbussen


Aubrey läste på sitt rum


Syns bättre in real life men där borta skymtar NEW YORK CITY