Lirrreeen

har börjat tänka mycket på min värdfamilj i USA. Förr va de en del av min vardag.. men sedan jag va och hälsade på dem kändes de mycket bättre och jag kunde koppla bort de.
Men nu den senaste tiden har jag börjat tänka på dem igen. Kan bero på att de va snart två år sedan jag träffade dem för första gången eller att de va snart ett år sen jag kom hem till Sverige.. Who knows??!
Eller kanske de bara är för att jag är lite nere och tänker tillbaka på den roliga tiden i USA..

Kanske är många anledningar.

Jag saknar dem ialla fall!! Speciellt Noel!
Noel och jag kom varandra mycket nära. Eftersom han var i den åldern som man är som mest beroende av trygghet och de va jag som var där. Så blev vi mycket tighta! Han blev lite som en son/bror eller en mycket nära vän..
Oh God vad jag saknar han.
Men samtidigt så vet jag att han är inte samma Noel idag som jag kände för ett år sedan.
När jag va och hälsade på så var han en glad liten pojke som gick till hans mamma om de va nått, de var mycket skönt att se..

Något som jag kan tycka är lite synd är att barnen jag tog hand om var så pass små att dem antagligen inte kommer att komma ihåg mig när de blir äldre. De kan gör mig mycket ledsen..
Jag gjorde verkligen allt för dem.. När jag va där fick jag de tillbaka i kramar och kärlek. Men idag känns de som dem glömmer mig mer och mer...