Hittade en färdig skriven bok
Igår när jag städade lite bland mina saker.
Hittade jag den. Boken som jag helt glömt bort...
Har alltid skrivit upp viktiga händelser, när jag har mått dåligt eller bara för de kul.
Klart så är allt samlat i olika böcker, block, lådor och jag gillar verkligen att titta tillbaka och minnas.
Så jag tyckte de var en självklarhet att skriva ner mitt år i USA för att jag en dag skulle kunnna titta tillbaka och minnas hur jag kände... man tror man kommer komma ihåg allt, men nej de gör man tyvärr inte.
Ialla fall så var jag lite dålig med mitt skrivande i början. Hade ingen lust, ingen kraft. Då funkar de heller inte.
Såklart så uppdatera jag vad som hände till mina vänner och familj via min resedagbok(mintur.se).
Men jag tröttnade lätt på de med så de blev inte så mycket som jag hade tänkt mig. Hade liksom inte tid.
Men cirka halva tiden in på mitt år så beslöt jag mig för att skärpa till mig. Började då skriva i en slags dags-dagbok som jag hade fått av Jen(värdmamman). Varje dag innan jag somnade var jag tvungen att skriva upp nått som hade hänt(t ex hur vädret va eller vad vihade gjort under dagen).
Men nu till boken som jag hittade.
Innan mamma skulle komma(september) och hälsa på mig. Hade ungefär halva tiden gått och allt hade mer lagt sig då. Man visste allt och kände sig trygg. Då hade jag mycket tankar i huvudet..
"hur skulle de bli när jag kom tillbaka till Sverige?" "vad hade jag sysslat med nu om jag inte hade tagit beslutet att åka?" "hur va jag som liten?" "Hur orkade sina föräldrar med en egentligen?" Hur kommer min relation till värdfamiljen bli när jag kommer hem?"
Jag skrev och skrev...
Jag skrev oftast när Noel lekte på lekplatsen eller Noel hade lunch/snacks..
Igår när jag hittade boken. Ja de va verkligen som en bok. Varje sida var de skrivit nått på. Och de va inte bara massa skit. Utan allt lätt så proffsigt och så rätt. Jag kom fram till många saker under mitt år i Usa. En massa saker som jag helt enkelt hade glömt bort.
Så glad att jag tog mig tid och skriva ner mina känslor i boken. Idag betyder anteckningar i boken oerhört mycket och även när jag skrev dem för jag kunde verkligen släppa mina funderingar och "gå vidare"/tänka på annat.
Keep on writing
otherwise u will forget!!
Hittade jag den. Boken som jag helt glömt bort...
Har alltid skrivit upp viktiga händelser, när jag har mått dåligt eller bara för de kul.
Klart så är allt samlat i olika böcker, block, lådor och jag gillar verkligen att titta tillbaka och minnas.
Så jag tyckte de var en självklarhet att skriva ner mitt år i USA för att jag en dag skulle kunnna titta tillbaka och minnas hur jag kände... man tror man kommer komma ihåg allt, men nej de gör man tyvärr inte.
Ialla fall så var jag lite dålig med mitt skrivande i början. Hade ingen lust, ingen kraft. Då funkar de heller inte.
Såklart så uppdatera jag vad som hände till mina vänner och familj via min resedagbok(mintur.se).
Men jag tröttnade lätt på de med så de blev inte så mycket som jag hade tänkt mig. Hade liksom inte tid.
Men cirka halva tiden in på mitt år så beslöt jag mig för att skärpa till mig. Började då skriva i en slags dags-dagbok som jag hade fått av Jen(värdmamman). Varje dag innan jag somnade var jag tvungen att skriva upp nått som hade hänt(t ex hur vädret va eller vad vihade gjort under dagen).
Men nu till boken som jag hittade.
Innan mamma skulle komma(september) och hälsa på mig. Hade ungefär halva tiden gått och allt hade mer lagt sig då. Man visste allt och kände sig trygg. Då hade jag mycket tankar i huvudet..
"hur skulle de bli när jag kom tillbaka till Sverige?" "vad hade jag sysslat med nu om jag inte hade tagit beslutet att åka?" "hur va jag som liten?" "Hur orkade sina föräldrar med en egentligen?" Hur kommer min relation till värdfamiljen bli när jag kommer hem?"
Jag skrev och skrev...
Jag skrev oftast när Noel lekte på lekplatsen eller Noel hade lunch/snacks..
Igår när jag hittade boken. Ja de va verkligen som en bok. Varje sida var de skrivit nått på. Och de va inte bara massa skit. Utan allt lätt så proffsigt och så rätt. Jag kom fram till många saker under mitt år i Usa. En massa saker som jag helt enkelt hade glömt bort.
Så glad att jag tog mig tid och skriva ner mina känslor i boken. Idag betyder anteckningar i boken oerhört mycket och även när jag skrev dem för jag kunde verkligen släppa mina funderingar och "gå vidare"/tänka på annat.
Keep on writing
otherwise u will forget!!
Kommentarer
Trackback
