Lirrreeen

Ibland förstår jag inte varför jag ska behöva må såhär dåligt över att tänka tillbaka på mitt år.
Mitt år i Usa var såklart inte frid och fröjd alltid.

De var så klart många problem man hade där med, sådana problem som man aldrig hade varit med om innan.
Saknaden efter vänner, familj och Sverige..

De är när jag är ensam som alla minnen kommer till liv och de hugger i hjärtat..

Men jag saknar så mycket..
dofter, miljöer, människorna, språket, maten, bussen, subway, möjligheterna, man hade tillgång till allt dygnet runt, affärerna.
Jag saknar mitt liv där och barnen...

Jag minns att Lovisa och jag prata/och var bedvetna om att en dag skulle allt ta slut, allt skulle rasa.
Men fast man var medveten och förberedde sig, går de inte..
Nää de går inte att förklara denna känslan. Känslan går att leva med, men de tar på mig.
Minnena är så nära fortfarande, de känns som igår jag var där.

De känns som tiden står stilla på andra sidan atlanten och att jag kan komma tillbaka och allt är som förut.
Men så är de inte! De är en sak som jag måste inse.


Noel 2 år


Hit tog jag Noel, han älskade våra utflykter


Noel på stranden i Cape Cod



Aubrey och jag bygger


my favorite city