Lirrreeen

När jag fick förfrågan att berätta om mitt år i Usa som aupair för folk som har tankar att resa iväg, tänkte jag att de skulle vara kul att dela med sig av de upplevelser och erfarenheterna som man har varit med om.

Men var tusan ska man börja??

Jag hade ialla fall ett underbart år, med självkart upp gångar och ner gångar, som jag längtar tillbaka till varje dag.
Att vara aupair är något speciellt, för min del var de första gången som jag gjorde nått på egenhand utan mina föräldrar. Hela världen öppnades för mig och jag såg bara möjligheter.

Resan började med att mamma och pappa vinkade av mig på Kastrup flygplats, man förstod inte.. Vad höll jag på med? Va de här verkligen rätt? Skulle jag bli aupair och bo i ett annat land i ett helt år?? Utan alla mina kompisar, pojkvän osv..??
Som sagt jag hade kille, och de var inte lättaste att resa ifrån han, men jag fick tänka.. finns han inte kvar när jag kommer hem skulle de aldrig hållt ändå, de kanske hade hållt men inget förhållande som jag hade velat satsa på.

De va många tankar man hade i huvudet på en och samma gång, men någonstanns sa nån till mig att de här va precis rätt.

Jag mötte upp en tjej från danmark som jag hade haft lite telefon-snack med några dagar innnan avfärd.
Danskan va svår att förstå och några goda skratt blev de på resans gång.
T ex När vi hade satt oss ner i planet och jag sa "De är blött på golvet"
Min nyfunna kompis från danmark skrek "Er de blöööt på golvet??!!"
"Blöt" på danska betyder blod..

När vi väl landat på JFK flyplats i NewYork, mötte vi upp dem andra svenska aupairerna och transporten till skolan där vi skulle vara i 4 dagar stod på plats.

Trötta efter tidsomställning och alla nya intryck blev de fyra dagars utbildning med kompisar från hela världen.

Den 4:e dagen, den stora nervösa dagen då alla aupairer skulle åka till sina värdfamiljer och läna sina vänner somman har kommit så nära efter bara 4 dagar.

Jag satte mig på en mini-buss med 9 andra tjejer som skulle till NewJersey. De blev nån timmes färd dit, men väl framme min familj stod där.
De kändes så främmande att träffa dem, jag fick en kram av föräldrarna och knappt 2-åriga Noel bara skrek..

Vi åkte nog en timme i bilen men stämning va bra trots Noels skrikande, tillslut var vi framme.
Den lättnaden som man hade efter att man kommit fram till sitt mål, var man helt slut och jag somnade fort.

Min familj var helt underbar.
Föräldrarna var kultur intresserade och vissade stort intresse för både mig och mitt land.
Barnen Aubrey(5år) och Noel(2år) ville va med mig hela tiden, speciellt Aubrey som skulle berätta allt.

Att få rutin på sina dagar var en lättnad, att veta vad man skulle göra med mera gjorde att man trivdes =)

8 am                    Frukost till båda barnen
8.30 am              Värd-pappan tog Aubrey till skolan
9 am                    Noel och jag ut antingen shoppade mat eller lekplats (ibland båda två)
11.30 am            Lunch till Noel
12.15 am            Noel SOVA

Mellan 12.15-2.30pm - egen tid, städning, tvätt

2.30 pm             Väcka Noel och bege sig till skolan för att hämta Aubrey
3 pm                   Leka på skol-lekplatsen
3.30 pm             Snack + homework (eller playdate)
4.30 pm             Noel bad
5.00 pm             Aubrey bad, sedan film
6 pm                   Min värdmamma kom hem och vi lagade mat tillsammans.

Detta schemat var självklart från måndag-torsdagar och fredag halvdag. Helgerna va jag princip alltid ledig!

Jag kom jätte nära barnen, dem blev som sina egna. Vi hade alltid roliga saker på gång..
Aubrey tyckte nog jag mer va som en syster för han, medan Noel fick mer mamma-känslan.

Kompisar var inget svårt att hitta, eftersom Cultural Care anordnar möten varje månad + att dem sänder ut nummer till alla aupairer i området att en ny aupair har kommit.
Så dag två ringde telefonen och de va en svenska, Lovisa. Som jag fortfarande har kontakt med.

Tillsammans med mina nyfunna vänner gjorde vi roliga saker både efter jobbet på vardagarna, så som Target, bio, Starbucks, gym, DunkinDounats och på helgen blev de alltid NewYorkCity.

Sen kom de till den dagen då man var tvungen att välja vad man skulle göra med sina 6 kredits.
Jag valde att gå en filmkurs i NewYork, vilket var en upplevelse. Att vara mitt inne i Newyork och spela in sin egen film med ett filmteam.
Dem 3 resterande blev de en kurs på Long Island Universitet - en kurs i förberedelser inför TOFEL.


De är så många otroliga saker som hände under mitt år, de går aldrig att få ner allt..
Helheten finns inut i mitt huvud och de går aldrig nånsin att förklara sitt år, de måste upplevas på egen hand.

Finns de något negativt?
Ja att behöva lämna landet efter ett år. Man blir minst sagt kär i människorna, landet, kulturen, affärerna, och såklart sin värd-familj.

Har du några tips?
Ta med din egen data där du kan lägga in alla bilder du tar, prata med skype och se hela familjen via webcam där hemma och även kan ligga i sängen en regning dag och kolla på film.
Skriv dagbok! Om du inte skriver i en bok, skriv och dela med dig på någon av rededagböckerna på internet.


Slutsats
Våga ta steget och åk!
Du kommer aldrig någon sin ångra dig. Du kommer däremot ångra dig om du inte åker...

www.culturalcare.com




Jag, Jennifer och Aubrey på CapeCod




Noel med sina tåg




Jag och Noel i parken