Tisdag
Idag ska jag komma hem till Hörby-trakterna..
Ska bli kul att träffa pappa, Anna och Zonita, men annars så bryr jag mig inte.
Tur att man kommer dagen innan Hörbymarknad, annars hade de blivit trångt och en mage fullt med munkar.
Zonita
Hon har vi snart haft i 14 år.
Man har delat så mycket med henne, eftersom vi köpte henne precis när mina föräldrar skulle skiljas (jag var 8 år då) så hon har liksom alltid varit där, tröstat en och varit en glädje i familjen =)
Idag är hon 13,5 år och är jätte pigg fortfarande, kul att se.
Eftersom hon är en terrier har vi haft lite problem med att hon är väldigt envis och vill bestämma allt själv.
Vill hon inte gå ut en dag, så vill hon inte.
Nu på äldre dar är hon nog lite lugnare.
När jag åkte iväg till Usa, var de hon jag saknade mest, eftersom hon var den jag inte kunde prata med.
Jag undrade hela tiden i Usa hur Zontia tänkte och hur kon skulle reagera när jag kom hem efter ett år.
Den dagen kom plötsligt när jag var tvungen att åka hem efter att mitt år var slut.
Men när jag väl kom hem, gick Zonita bara förbi mig, hon kände inte igen mig, hon reagera inte på mitt namn. Usch de var redan jobbigt att vara hemma, nu blev allt ännu jobbigare.
Sen jag har kommit hem har jag inte haft samma känsla för Zonita. Visst hon känner nog igen mig mer nu, men jag känner inte igen henne.. Hon är inte den hunden som jag åkte ifrån, eller rättare sagt vi har inte de förhållandet som vi hade innan.
Men man kan förstå varför de har blivit så, 1 år i hundens liv är 7 år + att hon är gammal och att jag inte bor hemma längre.
Ska träffa henne ikväll ialla fall, de ska bli kul!
Ska bli kul att träffa pappa, Anna och Zonita, men annars så bryr jag mig inte.
Tur att man kommer dagen innan Hörbymarknad, annars hade de blivit trångt och en mage fullt med munkar.
Zonita
Hon har vi snart haft i 14 år.
Man har delat så mycket med henne, eftersom vi köpte henne precis när mina föräldrar skulle skiljas (jag var 8 år då) så hon har liksom alltid varit där, tröstat en och varit en glädje i familjen =)
Idag är hon 13,5 år och är jätte pigg fortfarande, kul att se.
Eftersom hon är en terrier har vi haft lite problem med att hon är väldigt envis och vill bestämma allt själv.
Vill hon inte gå ut en dag, så vill hon inte.
Nu på äldre dar är hon nog lite lugnare.
När jag åkte iväg till Usa, var de hon jag saknade mest, eftersom hon var den jag inte kunde prata med.
Jag undrade hela tiden i Usa hur Zontia tänkte och hur kon skulle reagera när jag kom hem efter ett år.
Den dagen kom plötsligt när jag var tvungen att åka hem efter att mitt år var slut.
Men när jag väl kom hem, gick Zonita bara förbi mig, hon kände inte igen mig, hon reagera inte på mitt namn. Usch de var redan jobbigt att vara hemma, nu blev allt ännu jobbigare.
Sen jag har kommit hem har jag inte haft samma känsla för Zonita. Visst hon känner nog igen mig mer nu, men jag känner inte igen henne.. Hon är inte den hunden som jag åkte ifrån, eller rättare sagt vi har inte de förhållandet som vi hade innan.
Men man kan förstå varför de har blivit så, 1 år i hundens liv är 7 år + att hon är gammal och att jag inte bor hemma längre.
Ska träffa henne ikväll ialla fall, de ska bli kul!
Kommentarer
Trackback
