Lirrreeen

Usch ja avsked är nått av de värsta jag vet..

Den dagen kom när jag skulle lämna mina älskade två barn som hag tagit hand om i 12 månader och även dem värdföräldrarna som hjälpt och stöttat mig under mitt år.

Jag bara grät. Kunde inte prata.

Fick ett kort och ett par örhängen som avsked present. Jag kunde inte lösa kortet eftersom mina ögon var fyllda med tårar...

Noel fattade. Han hängde på mig hela tiden och sa " don't go, don't go". och ville hela tiden leka med mig...

Aubrey satt på rummet och spela dataspel.

Jag sa hejdå till Jennifer som bara grät och sen kom Aubrey ner och kramade mig sen frågade han "can I go up and play again" =).
Noel låg under en stol och bara skrek "noooooo". Jag ville ge han en kram men han ville inte han bara skrek "don't go".

Usch de var de hemskaste avskedet någonsin. Jag visste inte om jag skulle se dem mer...?
 Man kunde liksom inte förklara för Noel heller.
Jag hade sagt under den sista veckan att jag vara tvungen att åka hem till mina föräldrar men de förstod ju inte han, han trodde ju att dem va min familj...

Innan Matt körde mig till flygplatsen förklarade vi en sista gång för Noel att jag var tvungen att åka med flygplanet.

Flera veckor efter att jag hade åkt kollade han ut genom fönstret och letade efter flygplanet.
Usch va hemskt. Vi va ju som bästisar han och jag =/ Kan bara gråta.. och längta tillbaka

---

Men frågan är om jag nu en dag hälsar på dem. Kommer barnen verkligen att minnas??
Aubrey kommer säkert. Men Noel var trotd allt bara 3 år när jag åkte.. *hoppas*

Saknar dem!