Lirrreeen

jag har åkt långt ner nu..................................

Vi hade ju så kul!!!!!! När jag var där trodde jag aldrig att den världen skulle rasa.
De kändes som de va jag och dem för alltid!

Vad jag än gör kommer jag må dåligt. För jag längtar tilbaka till den tiden som jag var i då.
Den tiden finns inte längre.

Barnen har växt och jag är inte en del av deras liv längre.
Såklart så finns jag kvar i deras minnen och dem fotspår som jag har gjort i deras liv.

Men jag finns inte kvar på de sättet som jag vill.
De jag byggde upp under ett år, t ex barnes förtroende för mig, mitt liv, rutiner, bara rasade efter 1 års tid.
USCH!

När man åker som aupair ska man vara mer medveten vad man ger sig in på!!
Denna saknaden har inte försvunnit på snart 6 månader och den komma sitta i.
Jag kommer ju aldrig kunna fullborda de eftersom jag aldrig kommer få tillbaka de jag saknar.