Bio ensam

Då är man singel på hel tid nu.

Såg på bio igår, själv. Men saken var den att jag trivdes som aldrig förr.
De var jag och bioduken, ingen att prata med eller skratta med.
KUL!

"Underbar och Älskad av alla" de var den jag såg.
Helt okej men den får endast

av 5

eller kanske bara 1 av 5

Sedan man fick sin första kille 14 års ålder så flöt allt på...
Man trodde att de alltid skulle finnas nån vid en sida. De blev som en trygghet.
Men sen jag gjorde slut med Jesper(ts i 2,5år) för min resa till USA (2006) så har jag inte haft nån pojkvän.
Blir man inte tillsammans på samma sätt som förr längre??
Jag tro man blir kräsnare och behöver mer tid för sig själv och vänner när man blir äldre.
Jag trivs som singel, de slog mig igår när jag cyklade hem från bion. Man har ingen att sakna, inga beskymmer, inga måsten, inga bråk, inga små förälskelser man måste må dåligt över. Man kan göra precis vad man vill.
Men klart, de finns ju saker som man saknar med. Dem blickarna som man kan få av en kille(när han kollar på en på de speciella sättet), mysiga hemmakvällar, göra utflykter tillsammans, ha nån att dela allt med.

De finns ju för- och nackdelar med allt.

Jag trivs!

"För att kunna älska andra, måste man kunna lära älska sig själv först"

image290


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0